Hur gör jag?

"Hur gör jag nu med skolan? Träningen? Allt det jag brinner för, får jag lägga åt sidan. Hur länge? 
Tänk om mitt högra ben lägger av, tänk om mitt tal försvinner, tänk om jag blir blind på ena ögat,
tänk om jag får en… hjärnskada! Usch, fy, nej, bläääääääääääääää!  Om någon där ute har bra tips
hur man kan lära sig acceptera stora omprioriteringar i livet, tell me! Jag hade ju en plan…"
 
Detta var ett stycke som jag skrev på min förra blogg, innan jag jag böt till denna blogg. Jag tänkte
återpublicera det här ifall någon fin själ vill reflektera över mina frågor. Tankarna som svävar runt i
min 20 år gamla hjärna är många. 
 
Just det stycket läste Anna och Pam upp i deras podcast igår och det kändes märkligt när någon
utomstående läste det jag skrivit. Det kändes inte som att jag skrivit det. Overkligt! Föresten så 
har Pam (Pamela Andersson Alselind) kämpat mot en elak hjärntumör hon med. Hon gav mig lite
"tips" hur man kan hantera sina tankar osv. Lyssnade till vartenda ord hon sa. Gullig som hon är,
valde hon att lägga sin nya bok "Jag ska inte dö idag" på posten och skicka den till mig. Den ska
jag nog läsa på sjukan och få energi av. Pam är chefsredaktör på tidningen ToppHälsa samt driver
en podcast tillsammans med Anna. Just för att hon valde att ta kontakt med mig och vara så gullig,
så ska jag visa hur vacker hon är också (för er som inte sett henne) :) 
 
 

Kommentarer:

1 Jennie Jo:

Caroline du kommer att lösa allt
Du kommer få de svar du behöver längs vägen
Det kommer komma naturligt
Finns ingen som har svar på något gällande framtiden
Nya mål - är mål längs en annan väg bara
❤

Svar: Ryser när jag läser vad du skriver! Så fint! STOR KRAM till dig <3
Caroline Taxén

2 Peter Olsson:

otroligt svåra frågor...
jag försöker lära mig leva nu.. detta är jag nu och den Peter som var igår (den frisk Peter ) finns inte.. Detta är jag nu ooch jag duger som jag är nu. Min ena tumör gav mig ett hjärtstopp och jag fick tillbaka livet..Jag fick tyvärr två tumörer som ställer till det för mig.. men jag lever.. och jag skall göra allt för att verkligen leva..
Det finns så många människor som är friskaren än mig men mår så otroligt mycket sämre än mig. Jag skall må så bra jag kan med den sjukdom jag har ..
KOm igen nu...Sänk dina egna krav på dig.. och ha kraven somdu kan uppfylla .. ha kraven som du hade som frisk är kanske för höga.. lägre krav och mera rimliga delmål som ändå går att uppnå.. Tyvärr är ett av mina problem att jaghar svårt att skriva på ett sammanställande sätt :;).. men kort.. jag tror att om man sänker sina egna krav till en nivå man kan motsvara med den sjukdom/diagnos man har och har rimliga delmål så har man chans att uppnå sina mål och på det sättet må bäättre i sin sjukdom..
HOppas att jag lyckats förklara på ett bra sätt.. Jag tror stenhårt på dig..

Svar: Som du säger, att må bra kan definieras på så många olika sätt. Fysisk, social och psykisk hälsa. De är alla komponenter i ett välmående. Du fick tillbaka livet och du är superbra som du är! Kram till dig
Caroline Taxén

3 Sofie:

Hej. Gå in och läs Jennys blogg på estetjenny.blogspot.se. Hon är också en ung tjej som nyligen opeterats för en hjärntumör och kämpar för att komma tillbaka till livet. Kram

Svar: Jag ska absolut kika på hennes blogg! Tack för tipset! :) kramis
Caroline Taxén

4 Sofie:

Hej. Gå in och läs Jennys blogg på estetjenny.blogspot.se. Hon är också en ung tjej som nyligen opeterats för en hjärntumör och kämpar för att komma tillbaka till livet. Kram

5 Mamman:

Svårt att tala om för någon hur det kommer bli o hur man ska göra.
Själv är jag kontrollmänniska, läser allt jag kan komma över för att se vad som skulle.kunna hända, sen himlar jag nog oftast läget vad gäller de saker som inte går att påverka; ingen ide att slösa resurser o ork på det man inte kan råda över.
Man kan bli frustrerad, arg o ledsen o det tror jag man behöver, något jag däremot rekommenderar är att PRATA.
Det är oerhört viktigt att få ut allt stort som smått, prata med alla som vill lyssna o gärna med någon kurator eller psykolog inom vården.
När min son drabbades av cancer så fick även klassen o bästa kompisen söka samtalsstöd.
Kasta ur dig dina funderingar o våndor härinne o bolla med oss, hoppas kunna stötta något❤️❤️❤️❤️❤️
Kramis Fighter Girl👝🐰❤️

Svar: Prata ja, viktigt! Jag har enormt stöd, superfina föräldrar och många jag kan prata med. Det känns tryggt och skönt!
Caroline Taxén

6 Cissi M:

Jag kan inte föreställa mig hur tankarna går när man får en cancerdiagnos - däremot vet jag hur man tänker när ens mamma får den diagnosen. Jag var 16, min mamma 43. Hon gucj bort när hon var 53 år 6 månader och 18 dagar. (Siffrorna prästen läste upp i kyrkan när bortgångna har etsats fast i mitt minne. ) Jag var 25 och både före och efter mamma gick bort, fick jag proffshjälp att prata med och det är som "Mamman" säger - det är BRA! Prata prata prata. Antingen kommer du själv på svaren el så får du hjälp med det. Det är pratet som är det viktiga.
Många kramar! Och du blir säkert jättesnygg efter klippningen!

Svar: Jag beklagar! Hoppas din mamma har det bra med änglarna uppe i himlen! Det är svårt med cancer. Otäck sjukdom och svår att hantera. Man vet inte riktigt hur någonting ska bli eller hur det ska sluta, man kan bara hoppas...
Caroline Taxén

7 Cissi M:

Oj vad tjocka fingrar jag hade idag! Lite feltryckningar ser jag - men du fattar säkert vad jag menar?

8 Ezter:

Förstår att det virvlar många tankar. Prata, fråga, vad annat kan du göra? Hur det blir efter, det får du ta då, förhoppningsvis går allt jättebra, så det inte blir så många omprioriteringar :)
Bra att du får stöd från andra som varit med om liknande situationer! Kram!

Svar: Man får ta en sak i taget, men tankarna är trots allt många! Kram
Caroline Taxén

9 josefin:

Vill säga så mycket om detta, försöka svara. Men du kommer komma på svaren med tiden. Efter operationen vet du först eventuella komplikationer. Det är bra att du vet riskerna innan, men övertyga dig inte om att det kommer ske. Förhoppningsvis drabbas du inte av något. Personlighetsförändrad blir nog dock alla och du kommer se livet annorlunda. Jag hoppas du får fortsätta ditt liv precis som du har det idag och vill ha det efter operationen och slipper de värsta komplikationerna. Jag är okänd för dig men hejar på dig big time! Du verkar så bra!!

Svar: Tack för att du vill heja på mig! Det värmer! Jag hoppas allt kommer gå bra och är medveten om hur det kan bli. Riskerna är många och vissa är mer vanliga än andra. Som du säger så är det först efter operationen jag vet vad som skett. Kram <3
Caroline Taxén

10 Trillingmorfar:

Tänk inte om, utan tänk så positivt Du bara kan. De negativa tankarna kommer att dyka upp och då ofta på nätterna, då gäller det att Du använder Din mentala kunskap och vänder dessa tankar eller träna på att inte bry Dig om dem.
Du går nu din största kamp och då finns det bara ett läge...
Vi Vinner Våra kamper
Kram på Dig

Svar: Vi vinner våra kamper!! KRAM
Caroline Taxén

11 Lasse Hedman:

Jag förstår att alla dessa tankar dyker upp men försök att lösa problemen när de kommer OM de kommer. Det går ändå inte att lösa problem i förväg så släpp dem istället. Att tänka positivt tror jag är väldigt viktigt i din situation.

Jag var med om en bilolycka när jag var ganska precis i den ålder som du är just nu. Givetvis en annan situation men ändå. Jag tänkte aldrig på OM jag skulle komma tillbaka till idrotten utan bara HUR. Läkarna gav mig inga som helst chanser att hoppa tresteg igen efter dubbla korsbandsrupturer och mycket annat som var trasigt i mitt ena knä. Perfekt tändvätska för mig ;).

Du fixar detta och kommer garanterat hoppa över både 6 meter och 6,5 meter och... Jag tror på dig och håller tummarna för en lyckad operation. Resten, dvs det som är upp till dig VET jag att du löser.

Svar: Hemskt med bilolycka! Vilken tur att du klarade dig med livet i behåll! Tack för din peppning! Kraaam
Caroline Taxén

12 Nina:

Hej Caroline,

Ebba Barkenbom skrev till mig och berättade om dig i hopp om att jag kunde hjälpa dig. Min man, 36år, fick en hjärntumör grad IV (PNET GBM) i juli förra året och jag har viktig info jag gärna delar med dig som du behöver få med dig innan kirurgi. Vi mår bra, jag har skolat om mig helt, han har fortsatt att jobba heltid hela tiden och hade en MR senast i torsdags som ser fin ut... Jag håller själv på att sammanställa allt vi gör för att kunna göra det publikt på internet för att hjälpa andra som söker svar - men tills dess, kan inte du emaila mig, så kan jag berätta mer så får du själv välja vad du vill göra med informationen!
Hellre informerad i förväg med så mycket som möjligt, än att höra senare vad man hade kunnat göra om man ändå visste...
Men som precis alla skriver - din attityd är en av de viktigaste faktorerna - min man har aldrig satt på sig 'offerkoftan' inte för en sekund, utan hade inställningen att det här inte var värre än att plocka bort ett födelsemärke, lite större ingrepp bara, och han svor att om läkarna skulle kunna göra sitt jobb, så fick han också sköta sitt 'jobb' att göra kroppen så stark som möjligt (psykiskt och fysiskt) för att klara det som låg framför honom. Men ett första steg för alla med kroniska livsstilssjukdomar, främst cancer - är att läsa boken 'Anticancer' av David Servan-Schreiber.
Och fortsätt träna, skratta, leva som du gör - det ger kroppen den energi den behöver för att orka det den står inför. Utöver det, har jag en hel del mer verktyg som jag gärna delar med mig av för att du ska klara det.
Största kramarna,
Ser fram emot att du hör av dig.
Nina

Svar: Fantastisk berättelse och tack för att du valde att dela med dig! Hör gärna av dig till mig: [email protected] för vidare information som du nämnde! Kram kram
Caroline Taxén

13 Marie Hasselberg:

Hej Caroline
Försök leva här och nu, igår var igår och i morgon är imorgon. Skriv av dig på bloggen och prata med dina vänner det hjälper jag vet <3 och kan man hålla en positiv tanke så mår man bättre. Gör sådant som du tycker är roligt och säg nej till sådant du inte vill, tänk på dig själv. Det kommer skitdagar och då får det ju vara skit den dagen nästa dag känns det förmodligen bättre. Sök inte på google om din diagnos, det leder bara till mer grubbel! Jag läste/läser både Nadjas och Pamelas bloggar och de har också hjälpt och inspirerat mig.

Jag talade med min doktor idag och hon sa att min inställning till tillvaron säkert är orsak till att jag kommit så långt i rehabilitering som jag gjort.

Kram till dig
Marie H

Svar: Skitdagar kommer som du skriver! Det får man acceptera... Jag fylls med så mycket positiv energi av alla fina kommentarer och vetskapen av att så många är med mig och väljer att stötta :) kram <3
Caroline Taxén

Kommentera här: