Strålning och känslor

Igår var jag alltså till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att genomgå min första
strålningsbehandling. Jag lägger upp några bilder från det här nedan.
 
Här var det dags att ställa in måtten för mitt huvud, så strålningen skulle hamna exakt rätt.
 
Det var en stor apparat och minst sagt avancerad! På denna bild kan man också
skymta masken som jag har över ansiktet.
 
Yes, här har vi masken igen. Den är absolut inte mjuk och skön på något sätt. Den är
snarare hård och mer åt det osköna hållet om jag ska vara helt ärlig. Man spänner fast
masken ovanför, på vänster sida och på höger sida av huvudet. Och om ni klurar på vad
jag har över handleden (och även den andra handleden), så är det ett läderband, vilket
skulle avlasta mina armar. :) 
 
Värt att säga är att jag inte utsätts för någon strålning på någon av bilderna. Bilderna
visar bara lite av hur allt ser ut i det behandlingrum jag var i. När behandlingen väl
sätter igång är det endast jag som får vistas i rummet. Sköterskorna har koll på mig
via kameror i deras kontrollrum. 
 
Här är mitt nya godis... Cellgift. 140mg sådant varje kväll på 1 timmes fastande mage. 
Tog första tabletten igårkväll och än så länge känner jag inget. :)
 
 
 
Det var en väldigt annorlunda situation för en 20 årig ung glad tjej igår. Allt gick 
egentligen väldigt bra och helt smärtfritt. Att strålas gör inte alls ont! För mig
luktade det bara lite underligt. Sköterskorna förklarade det för mig också att
det kan lukta eller smaka konstigt för vissa. Men tillbaka till situationen. Det gick
ju som sagt bra, men det kändes ändå väldigt märkligt att vara där bland alla
andra som också hade "ärenden" där. Jag såg mig runt och insåg, återigen, att
jag skulle kunnat vara barnbarn till alla som var på samma avdelning som jag. 
Jag var utan tvekan yngst där igår. Inget fel med det och jag trivs inte sämre för
det, men jag känner ändock att jag hellre hade drabbats av en elak hjärntumör
vid mycket högre ålder. Fick jag välja hade jag ju givetvis inte alls velat ha denna
skit! 1 av 3 personer drabbas ju av cancer i dagens Sverige, vilket är hemskt!
Majoriteten av de som drabbas är dock inte 20 år, även fast det är en del unga
som också drabbas... Det är svårt att sätta ord på tankar ibland. Ni kanske kan
tänka er lite hur mina tankar går? 
 
Jag har alltid haft enormt mycket planer för mitt liv. Friidrotten och skolan har jag
alltid prioriterat högt. Jag har länge haft som mål att få delta i OS 2016. Det sa jag
redan som 15 åring i ett reportage om mig på TV4. Jag har alltid velat ha ett bra
jobb, och har därför alltid velat satsa högt vad gäller studier. Jag har läst 2 år på
högskolan och har 1 år kvar för en kandidatexamen. Därefter vill jag läsa ytterligare
2 år för att ta en masterexamen. 
 
MEN kommer det bli så? Kommer jag delta i OS 2016? Kommer jag kunna läsa min
master? Det vet jag inte och det vet ingen. Jag har (dumt nog) läst om prognos vad
gäller Oligoastrocytom grad 3, vilket jag har och prognosen ser inte ljus ut. Det är
otäckt kort överlevnad när man ser på sammanställd statistik för hur länge människor
överlevt med Oligoastrocytom grad 3 i Sverige.
 
Ingen vet hur det kommer gå, hur mycket man än vill tänka att det ska bli bra igen
och att jag kommer bli "frisk". Jag kommer aldrig bli frisk från detta tyvärr, men jag
kommer förhoppningsvis att få återgå till mitt mer vanliga liv jag haft innan diagnosen
utan gift i tablettform och strålning mot huvudet. 
 
Jag HOPPAS VERKLIGEN att mitt cancerfall sticker ut! Jag har så himla mycket mer
att ge här i livet! Jag vet redan att min diagnos är kronisk och det kan jag inte komma
ifrån tråkigt nog, men hur länge till lever jag med denna "kroniska" sjukdom? Jag vill ju
leva tills jag är åtminstone 90-100 år... 
 
 

Kommentarer:

1 Theresa:

Det är en jädra skitsjukdom - ursäkta språket... Hänsynslös och orättvis.
Nästa vecka är det ett år sen det upptäcktes att min 58-åriga pappa hade glioblastom - en elak en i hjärnan. Vi fick veta på en gång att detta överlever man inte och i december fick vi veta att han kanske hade ett år kvar. Han åt en Termodalkur veckan innan jul och strålades, med likadan hemsk mask i likadana hemska maskiner jag ser på dina bilder, i januari/februari... Den 13 maj dog han.

Jag hoppas vekligen du sparkar skiten i rumpan och blir över 100 år!

Kramar och styrka till dig!

2 m:

Jag sluter mina ögon och hoppas att strålarna och medicinen ska förgöra varenda elak cell och resterna av dem. Jag hoppas att de förintas för alltid så att du får ett liv utan dem. Jag hoppas, hoppas och tror, tills mina knogar vitnar.
Du är i de bästa händer. Alla inblandade kommer att göra allt för att du ska bli frisk.
Jag önskar dig det allra, allra bästa!
Ta hand om dig, ta hand om er!

3 M:

Min prognos kan vara lite bättre men det kändes ändå inte bra att jag har genomsnitt 5-10 år kvar att leva spec när jag är som du är i 20 års åldern. Jag försöker dock inte tänka mig själv som statistik. Många kan leva med kronisk cancer tills hög ålder och det ska jag göra och du med!

4 Lotta:

Massa kramar till dig🍀❤️❤️

5 Eva:

Förstår att du tänker och funderar. Men prognos och statistik går att komma undan! Heja dig💕💗

6 Trillingmorfar:

Ingen vill ha denna skiten, jag är ju mycket äldere än Dig men jag förstår precis hur dina tankar går ibland, för det får bara bli ibland. Du fokuserar på att bli frisk och det är det enda som Du kan göra själv, det andra tar specialisterna handom. Din inställning till denna skit är helt enorm.
Du/Vi Vinner......
Kramar

7 Ulrika K:

Jag läste om dig i Expressen och har följt både din och din mammas blogg utan att kommentera. Men nu får jag så ont i magen när jag läser dina tankar och tänker på mina egna små barn och mina yngre syskon. Ingen borde drabbas av denna skitsjukdom och jag håller tummarna blåa och hoppas och tror att du slår prognoserna med häpnad!!!! Kramar från Kungsbacka

8 Elisabeth:

Alla jobbar mot ett mål, att du ska bli frisk och det ska du bli!! Det enda du ska göra nu är att fokusera på dig själv resten får läkarvetenskapen ta hand om . Du är i det bästa av alla händer och jag tror att du är bra på att sätta fokus, det är det enda du kan göra här och nu. Ta en stund i taget, TUSS, tusen små steg gäller precis som tidigare ! Se inte dig själv som statisik och mirakel finns, så är det. Så kämpa på Caroline, dina fina föräldrar Paula och Torbjörn stöttar dig helhjärtat. Många styrkekramar till dig och familjen från mig.

9 Gunsan:

Caroline du är en kämpe så du kommer vinna kampen!!!!! Styrkekramar frpn Gunsan

10 Anonym:

Jag tycker att du är otroligt modig. Jag är mycket äldre än dig och har alltid varit rädd för bara ordet cancer. Men du möter din sjukdom med styrka och kämparglöd.
Du kommer klara detta!!! Du är en så fin människa❤️All styrka till dig!

11 Gunsan:

När jag var sjuk 1988-89 var det precis som du skriver.. Jag var yngst på avd å de andra var betydligt äldre än jag var. Men umgicks ju ej med de så det spelade ju ingen roll. Mitt enda fokus var att jag skulle gå igenom behandlingarna mot Lymfom Hodgkin. var i slutet av universitets utb ... Var på tentor men blev ej klar. Nog om mig.... Skickar dig en massa kraft!!!!! Kram Gunsan

12 Niina:

Försök hålla humöret uppe.
Du Caroline är väldigt ung,förstår liksom inte varför en sån
hemsk sjukdom skall drabba unga personer.
Men du är i goda händer med alla i teamet som hjälper dig att bli frisk. Ta en dag i sänder stressa inte. Prata om saken då det känns så. Önskar allt gott till dej,Allt blir nog bra med tiden!
Kram Niina.

13 Ingela :

Styrkekramar 🙏💕

14 G I N A ~:

åh kramar<3 :(
Jag hoppas och håller tummarna att någon kan hitta något för att bota dig när som helst eller att du kan leva så länge som möjligt. Tråkigt att höra att folk med massa planer och drömmar måste få sånt skit..<3 (tråkigt för alla, men du förstår?)

15 Gunsan:

Tittar på Go kväll på Svt nu om cancer mm om att tappa håret mm. Intressant. Kram Gunsan

16 Ezter:

Någon ska vara den första att inte vara som i boken! Kan mycket väl vara du, så du blir säkert iaf 80!!! Kram!

17 Lottan:

Stor kram:)

18 Malin:

Ser lite läskigt ut med strålning, men skönt att det inte kändes något:) Klart det väcker mycket tankar, cancer är ju en lömsk sjukdom. Men ett steg i taget, full fokus på behandlingens första del! Kraaaaaaaaaaam

19 Jennie Jo:

Att förstå vad man går igenom är varken självklart eller helt enkelt...
Du är så modig i din öppna klarsynthet och jag beundrar dig Caroline
Kram ❤️

20 Caroline:

Har undrat mycket hur dina tankar går kring det hela och tack för du delar med dig. Du är så stark att jag finner inte ord för det! Blir helt mållös och hoppas att du får många, många, många fina år! Det tror jag verkligen också! Så måste det vara. Fortsätter be och hoppas för dig. Kramar!

21 Gunilla :

Caroline, beundrar verkligen din inställning. Den, dina föräldrar och att du har tränat mycket rent fysiskt är utmärkta tillgångar i kampen. Du ser så fin ut på bilderna, så stark och sedan skriver du väldigt bra och ger säkert styrka till många andra. Allt gott till dig!
Stor Kram!

22 Johanna:

Caroline, du är grym och kommer fixa det här!! Har aldrig hört någon 20-åring fokusera så säkert och målmedvetet. Du ser till att nå dina mål, så är det bara! Statistik och siffror svarar för mängden, men du är ett av de undantag som sticker ut. Fortsätt kämpa, fortsätt tro på dig själv, jag är fullständigt övertygad om att precis allt sitter i inställningen och viljan. You can do this. Kramar!

23 Louize:

Tack för att Du delar med Dig av Dina tankar Caroline! Du verkar vara en riktig kämpe, och med det kommer man långt!

Kram Louize <3

24 Nilla:

Finaste Caroline <3 Med din kämparglöd, målmedvetenhet och positiva inställning HOPPAS JAG OCKSÅ att du kommer överbevisa statistik och prognoser!! Utvecklingen går ju också framåt vad det gäller att behandla hjärntumörer! All kärlek till dig och dina fina föräldrar och gosiga Fire <3 <3 <3 Ni är fantastiska!!

25 Rebecca:

Carro, jag håller din hand på avstånd, du känner inte min hand i din, du känner inte alls att jag håller den - men det gör jag. Jag lovar dig, jag håller den hårt, släpper taget lite då och då när jag måste eller när du inte behöver det lika mycket. Men jag släpper den ALDRIG helt. Jag hejar på dig, jag ska hålla dig i handen till du vunnit denna kamp!

Största kramen till dig!

26 Sofia :

Hej Caroline. Starkt och fint av dig att dela med dig av dina tankar och känslor. Jag vill säga att jag verkligen lider med dig i den mån jag kan förstå hur du känner. Det är svårt att förstå hur du som ung 20-åring kan drabbas av denna hemska sjukdom. Det är så svårt att förstå att jag inte kan förstå det. Och det är just det jag kommit fram till, det går inte att förstå varför vi drabbas av vissa saker. Och varför vissa gör det så svårt och andra inte alls. Jag tror helt enkelt inte det finns någon logik i det. Det är våra livsvillkor på den här jorden. Men eftersom vi inte vet något av det hemska negativa som kan drabba oss så kan vi inte heller veta om det positiva goda som kan komma till oss. Mirakel och andra oförutsägbara positiva händelser sker. Många människor vittnar också om att de insett och fått uppleva andra typer av saker i svåra tider, värdefulla och väldigt starka saker som de inte tror sig skulle upplevt ha upplevt annars. Mening och lycka kan komma från så olika håll. Och med den utstrålning och viljestyrka du verkar ha tvivlar jag inte på att du kommer få chans till många fina, lyckliga stunder och händelser. Saker som någon som utåt sett verkar ha ett "normalt" liv som rullar på inte får uppleva.
Jag tror också på en Gud som kan göra det omöjliga och jag har både sett och erfarit själv hur han har hjälpt.
Jag tänker på dig och tar med dig i mina böner!
En stor varm kram till dig fina Caroline!

27 linnéa:

Har läst vartenda inlägg du och din mamma postat. Jag tänker på dig hela tiden och skickar all kärlek till dig och din familj. Du kommer klara det här, jag känner det bara på mig. Jag vet att du fixar det! <3

28 Emma:

Kom igen Caroline! Du kommer att klara det här. Ta fram din envishet som bara en elitidrottare har. Ta fram din kämparglöd och spöa skiten ur den här dumma cancern!

När du känner för att ge upp ska jag sända dig all styrka jag har. Tänk på alla oss som tänker och ber för dig, så hoppas jag att du känner dig lite starkare.

Fuck cancer!!!! Det är en vidrig sjukdom, men du kommer klara det här. Heja dig!!!!

29 Mamman:

Du är fenomenal stumpan, Lev I Nuet❤️
Styrkekramis💪❤️🐰

30 Elin och Jesper:

Du är stark Caroline, du kommer klara det här! Styrkekramar från Elin och Jesper

31 Sofie Cammerö:

Fina Caroline.
Jag har följt dig här sen du började blogga om detta ofattbara. Jag har läst varenda ord och tänker på dig och din familj väldigt ofta. Jag har så länge letat efter ord att skriva, ord som läker eller trollar bort allt ont. Detta är en fruktansvärd sjukdom som ingen någonsin borde drabbas av.
Min enäggstvillingsyster drabbades av en elakartad hjärntumör (glioblastom 4) 2011 då var vi 21 år gamla. Hon upplevde precis samma sak som du, att hon var den ända unga där bland alla masker och strålapparater. Det var fruktansvärt jobbigt för henne då det är så svårt att förstå att någon så ung kan drabbas av detta. Som alltid varit frisk, hälsosam och aldrig gjort något ont eller inte tagit hand om sin kropp.
Tyvärr gick inte hennes tumör att operera bort alls, vi fick bara några månader tillsammans efter beskedet.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur du känner inom dig, alla tankar som är omöjliga att förstå. Men jag vet hur det är att stå bredvid.

Du är så stark och modig som delar med dig av allt det här tunga. Det är svårt att inte leta efter allt om sjukdomen på internet. Minsta lilla hopp man kan hitta vill man hitta.
Trots det som hänt min familj tror jag inte på statistik och siffror eller allt som står på nätet. Det är så individuellt och man ska inte jämföra även om det är svårt att inte göra det. Alla är unika och hoppet är det sista som lämnar en. Din fantastiska inställning är underbar att läsa om. Jag skickar massor med styrka och tankar till dig. "Mind over body" som min syster alltid sa för att hitta tillbaka till sin positiva inställning när hon hade sina jobbiga tankar även om dom jobbiga tankarna är helt okej att ha.
Vi är många som följer dig och din kamp och jag håller allt som går att hålla för att detta ska försvinna och att du slipper detta fruktansvärda.
Nu blev det väldigt långt här och det var inte meningen. Men jag blir så berörd och beundrar dig och din familj. Det är fantastiskt att se dig le på alla bilder. Sluta aldrig med det.

Massor med styrkekramar från Skåne <3

Sofie.

32 Sofie Cammerö:

Fina Caroline.
Jag har följt dig här sen du började blogga om detta ofattbara. Jag har läst varenda ord och tänker på dig och din familj väldigt ofta. Jag har så länge letat efter ord att skriva, ord som läker eller trollar bort allt ont. Detta är en fruktansvärd sjukdom som ingen någonsin borde drabbas av.
Min enäggstvillingsyster drabbades av en elakartad hjärntumör (glioblastom 4) 2011 då var vi 21 år gamla. Hon upplevde precis samma sak som du, att hon var den ända unga där bland alla masker och strålapparater. Det var fruktansvärt jobbigt för henne då det är så svårt att förstå att någon så ung kan drabbas av detta. Som alltid varit frisk, hälsosam och aldrig gjort något ont eller inte tagit hand om sin kropp.
Tyvärr gick inte hennes tumör att operera bort alls, vi fick bara några månader tillsammans efter beskedet.
Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur du känner inom dig, alla tankar som är omöjliga att förstå. Men jag vet hur det är att stå bredvid.

Du är så stark och modig som delar med dig av allt det här tunga. Det är svårt att inte leta efter allt om sjukdomen på internet. Minsta lilla hopp man kan hitta vill man hitta.
Trots det som hänt min familj tror jag inte på statistik och siffror eller allt som står på nätet. Det är så individuellt och man ska inte jämföra även om det är svårt att inte göra det. Alla är unika och hoppet är det sista som lämnar en. Din fantastiska inställning är underbar att läsa om. Jag skickar massor med styrka och tankar till dig. "Mind over body" som min syster alltid sa för att hitta tillbaka till sin positiva inställning när hon hade sina jobbiga tankar även om dom jobbiga tankarna är helt okej att ha.
Vi är många som följer dig och din kamp och jag håller allt som går att hålla för att detta ska försvinna och att du slipper detta fruktansvärda.
Nu blev det väldigt långt här och det var inte meningen. Men jag blir så berörd och beundrar dig och din familj. Det är fantastiskt att se dig le på alla bilder. Sluta aldrig med det.

Massor med styrkekramar från Skåne <3

Sofie.

33 Beatrice:

Första gången jag kommneterar sedan jag började följa din resa genom denna äckliga sjukdom! Jag måste bara få skriva till dig vilken jäkla kämpe du är och sist men inte minst - en sann inspiratör! Jag tänker på dig ofta trots att jag inte känner dig. Och med det vill jag ha det sagt att du ska veta att det är många som står bakom dig och glädjs över att det finns människor som dig med din vilja och varma personlighet! Stor, varm bamsekram från mig!

34 Anonym:

Hej! Ber för dig och dina fina föräldrar att ni ska få kraft och styrka och fullständig läkedom till både kropp och själ i Jesu namn! Kram från Jessicas mamma💓

35 Anonym:

Hej! Ber för dig och dina fina föräldrar att ni ska få kraft och styrka och fullständig läkedom till både kropp och själ i Jesu namn! Kram från Jessicas mamma💓

36 Frida:

Massa kramar till dig!! ❤️

37 Susanna:

Hej! Halkade in på din blogg från Nadjas. Känner dig inte alls men håller förstås tummarna.
Apropå undantag, så finns det undantag! Min första patient på mitt första jobb som sjuksköterska blev opererad för cancer i bukspottskörteln. En mycket stor operation och han var jättedålig efteråt. Tror att snittöverlevnaden är mycket låg (månader) och överlevnaden efter 5 år är i princip noll. Denna patienten lever fortfarande och det är drygt 12 år sen han blev sjuk.

38 Linda:

Jag har en liknande tumör, grad 2....blev diagnostiserad i April och efter det operation och strålning i sommras, jag har också läst mig in på internet om min tumör (som dom inte fått bort hela ennu)men sen kom jag på att nej, läkarna har en plan för mig och jag skall inte läsa mer...jag skall leva mitt liv så vanligt ja kan. Jag vet folk som haft grad 4 och friskföklarades efter 5-10år om den inte kommit tillbaka. Det som mina läkare har sagt är att dom som inte klarar sig är äldre personer som inte orkar med behandlingar (är själv 30år). Var lika positiv du har varit o ge int upp,de gör inte jag :)

39 Lasse Hedman:

Att drabbas av denna sikt är självklart inget man önskar. Men om man som du tänkt sig att bli frisk från det så är säkert oddsen oändligt mycket bättre om man är en vältränad 20 - åring än en trött 70 - plussar. Så var glad att du är yngst där på avdelningen 😉

40 Karin:

Jag känner inte dig men vill bara tacka för att du delar med dig på din blogg. Vilken inspiratör du är! Svårt att hitta mening med en jäkla skitsjukdom, och att den drabbar någon så ung, men jag håller med i det som Lasse skrev ovan. Just att du är ung, stark och vältränad gör det så mycket svårare för cancern. Oavsett statistik så tror jag den är nästan chanslös mot dig!!! Och när det känns tungt står vi bakom dig, vi hoppas tror och hejar, och skickar massor med positiv energi. KRAM!!!

41 Marie:

Jag hejjar på dig. Kick ass och fuck cancer!

42 Lisa:

Hej, jag känner med dig och vill gärna berätta om min mamma som fick en hjärntumör i början av sextiotalet. Hon opererades men tumören gick inte att ta bort så hon strålades. Hela kroppen! Man gjorde så på den tiden. Sedan fick hon veta att hon hade ett till två år kvar att leva!
Hon dog för en månad sen, 77 år gammal!
Ibland sker mirakel, jag vet att det är sant för jag har sett det med egna ögon. Jag tror på dig, du verkar lika envis som min mamma. Kram Lisa

43 Marie:

Se ljust på utvecklingen. Det kommer bättre mediciner, nya upptäckter och forskarrön med tiden. Forskningen går framåt, det har den alltid gjort, och kommer alltid att göra. På ett par år t.ex. kan det ha hunnit hända mycket, och du kan ha möjlighet till både OS och högskoleexamen. Forskning kan ta skutt och jättekliv ibland. Jag beundrar dej och hoppas allt gott till dej, Caroline. Du har fantastiska föräldrar :).
Styrkakramar till er, från en okänd bloggläsare.

44 Mamman:

Mycket kärlek❤️ och styrka💪🍀
sänder jag till Dig o din familj, Go On Fighter Girl💪🍀🌷❤️🐰

45 Lovisa:

Vet själv hur det är att ha en hjärn tumör fick det själv när jag gick i sexan och det var en tuff tid. Men man behöver sin familj och vänner helt klart :). Styrke kramar till dig :)

46 Matilda:

Massa kramar!

47 Niina:

Kämpa på Caroline.
Känner dej inte men följer med din resa.
Du är en stark person och jag vet att du klarar dej
och blir frisk.( Många varma höstkramar till dej från
Niina i Finland).

48 Ulle:

❤ Tänker på dig Carro!

49 Linnea (berner sennen hund):

En massa kramar och energi! Mycket att kämpa med. Finns det något mer jag kan göra...... Finns vid tangenterna och du finns i mitt hjärta trots att jag egentligen inte känner dig! Och även om det har dröjt lite mellan gångerna jag skrivit nu så tänker jag inte mindre på dig eller de fina föräldrar du har! Och självklart som hundtokig din fina hund!

50 amanda friberg:

hur många unika läsare har du per dag?

51 jessica:

hej caroline! ber till medicingudarna att du inte mår så illa utav cellgifterna, i mitt fall kunde jag byta sort till sprutor, men är inte så säker på att det går för dig då du utan tvekan tar en mycket starkare dos än vad jag någonsin har gjort! men, en stor bamsekram och ett stort lycka till! <3

52 Marie Sönnerfors:

Tänker på dig! Kram <3

53 raili:

Hej Caroline! Har inga ord. Det är så jobbigt den som du går igenom nu. Hoppet finns kvar och ingen vet hur vi kommer att ha i morgon. Tur det
Hoppas att du och dina födäldrar kan njuta av livet <3 många stryrkekramar och kärlek till dig <3

54 Niina:

Hej Caroline.
Tänker på dej.
Önskar dej allt bra.
Många varma kramar till dej från Niina.

Kommentera här: