Oj, det blev nog ett rätt långt inlägg!
cellgiftsbehandling gick relativt bra, trots att jag för första gången åt maxdos. Det jag dock
inte var helt beredd på var smärtan i kroppen som kom dagarna efter behandlingen. Det började
den 16 februari, lagom på min 21 åriga födelsedag. Redan på morgonen mådde jag krassligt,
men jag ville ändock till skolan, då vår grupp till grupparbetet skulle ses och förbereda inför
redovisningen som skulle ske dagen efter. Mamma var gullig och skjutsade mig till skolan i
Västerås den här morgonen, där jag stannade några timmar för att göra det som var tanken.
Magen värkte och krampade så in i...och jag frossade nästan. Jag skulle egentligen tagit
bussen hem, men mamma fick faktiskt komma och hämta mig.
stan, som mina föräldrar sagt att de skulle köpa. Jag och mamma hittade en snygg och bra
sådan inne på Akademibokhandeln. Jag var i princip svimfärdig faktiskt och behövde energi,
så vi stannade till inne i en galleria och köpte en tacotallrik till mig. Den glufsade jag i mig snabbt.
Därefter åkte vi åter hemåt.
inte alls bra... ingenting var skönt att ha på sig faktiskt. Inte ens mjukisbyxorna satt skönt. Jag
hade fått ont på huden. Minsta lilla beröring på mig smärtade. Jag kände mig som ett vandrande
blåmärke. Oavsett var på min kropp man rörde gjorde det ont. Kändes helt ärligt som att någon
slagit mig över hela kroppen. Att lägga sig och sova var inte heller något roligt moment, för det
gjorde ont att ligga. Denna smärta höll i sig i ungefär 3-4 dagar. Inte alls kul.
Bilden är från min födelsedag när jag efter skolan åt en tacotallrik i en galleria med mamma.
Jag hade ingen energi alls och kroppen mådde inte alls bra. Blev dock aningen bättre med
mat i magen. Gnällig jag känner mig nu, men det är sanningen det här.
Älskade vänner!
på posten från en urgullig bloggläsare vid namn Desiree Nyman. Pusssss och kraaaam till dig!
ett superfint indiskt te, ett jättefint silverarmband som jag kan visa på handleden någon dag samt
en fin tvål. Sedan för att inte glömma kortet som var så fint också! Tack snälla! Sånt här gör mig
så glad. Överraskningar!
och Bea, så säger vi båda att den var bra, för det var den. En intensiv och unik kärlekshistoria. Den
väcker nog en del känslor hos många, både positiva som negativa. Det finns nog både dem som är
upprörda efter att ha sett den, men också dem som älskar filmen. Det ska i alla fall bli kul att se de
två kommande filmerna i trilogion. :)
tar en del fokus hos folk. Jag ser hur människor stirrar. Haha, nästan lite kul. Nu kan jag i
princip inte använda peruken längre, då mitt hår har växt så mycket. Peruken sitter inte längre
bra helt enkelt. Nu får ni stå ut med att jag ser ut såhär. ;)
som jag ville att de skulle få njuta av medan jag och Bea var på bio på kvällen.
För första gången i mitt 21 åriga liv har jag SJÄLV köpt en kaffe i Sverige. Tror jag har köpt det
utomlands på träningsläger, men det är för att det var så billigt antar jag. Hur som helst. Jag köpte
en cappuccino på Tammerfors här om dagen och det var gott. Det är här som jag förvånas. Jag
tycker numera alltså att kaffe är gott? Ja, antagligen eftersom att jag till och med väljer att skriva
det på bloggen. Jag fördrev tiden lite grann på fiket medan mamma var hos läkaren. Jag råkade
också höra en intressant diskussion som tre pensionärer förde kring otrohet... haha, det var en
vild diskussion kan jag säga och jag satt visst nära dem!
samtidigt nyfiken vad dessa stora djur var för något. Stora chihuahuas kanske?
Fingrarna brann. Första tentamen efter mitt besked. Kändes faktiskt häftigt att klara av det efter
allt som min hjärna varit och är med om. HA! Inte ens en jäklig hjärntumör kan ta studierna från
mig! I tisdags hade vi seminarium också och det fixade jag med. Då skulle vi presentera vårt
grupparbete samt muntligt granska ett annat grupparbete. Det gick finfint! Känns så tryggt att ha
så enormt fina klasskompisar med så stor och god förståelse för mig och min situation! De glädjs
verkligen med mig och det är guld värt!
föreläsningar som varit under kursen. Uppgiften skulle vara att kritiskt granska en utvärderingsrapport,
med de kunskaper vi lärt oss under kursen. Det tog tid och de cirka 9 timmar som vi hade på oss
att göra detta, de behövdes och utnyttjades till max.
ute på Grekiska Kolgrillsbaren. På bilden ser ni Evelina, sedan Emmy brevid och sedan har vi mig.
Ida är för övrigt den som tar kortet.
tzatsikin! För 89kr fick jag denna måltid. Måltidsdryck, salladsbuffé, kaffe och kakor ingick
också i priset. Vi allesammans var väldigt nöjda, mätta och belåtna efter!
direkt till final i Globen. Jag ansåg dock inte att Isa borde gått till final. Hon sjöng ju bra, men
låten var inte i min smak. Jag gillade Andreas Johnssons låt Living to die. Även Andreas Weise
var duktig. Han framförde sin låt så pass bra med en så härlig energi och med en så cool röst att
bidraget var inspirerat av Loreens klockrena framförande av Euphoria som hon vann med tidigare.
Slutligen var ju även Kristina Amparos låt fin. Unik på något vis, och samtidigt vacker.
för min del i alla fall. Att dricka svart kaffe kommer jag nog aldrig lära mig.
hörs igen här på bloggen!
Fina Caroline!